Tidningen Hemslöjd - om mat.

 

 

Kan det vara så att det senaste numret av Hemslöjd är det viktigaste i tidningens historia? Det känns som att det mycket väl kan vara så.

Jag har aldrig riktigt trott på att slöjd kan förändra världen. Särskilt inte om det man slöjdar i är resterna från vårt sopberg – plåtburkar, kapsyler, plast (så kallat återbruk). Men MAT – det kan förändra världen. Och i detta nummer lyckas man visa kopplingen mellan närproducerad mat och slöjd. Det har faktiskt slagit mig förut, men extra starkt på det sätt som Hemslöjd lyckas genom flera bra artiklar både så ett frö och sedan få tanken att växa vidare, att den största delen av slöjden är till för att kunna jaga och samla, odla och föda upp boskap. Lien för att slå hö till djuren, skaklar och seldon för att kunna bärga höet, båten för att kunna lägga nät och fiska, all förvaring etc etc. Den här kopplingen finns alltjämt kvar om maten är riktig. Slöjden har fortfarande en plats i det sammanhanget.

Jag känner helt enkelt en nästan revolutionär ton i Hemslöjd med röster som Göran Greider och Elin Unnes. Tonen är kritisk och granskande på flera sätt. Allra mest lovande känns Gunilla Kindstrands text utifrån utställningen på Liljevalchs. Jag hade inte själv möjlighet att se den i somras, men ska man tro henne så är man på väg att göra upp med de senaste tio årens affärsplansmässiga förnyelse av hemslöjdsbegreppet. Åtminstone har jag känt att man, inom rörelsen, haft en väldigt ängslig hållning gentemot omvärlden. Man har använt sig av konsulter och managementgrepp för att nå ut till en fiktiv målgrupp och tvätta bort en upplevd töntstämpel. Under min tid som hemslöjdskonsulent fylldes de för kåren gemensamma utbildningsveckorna ibland av en sorts marknadsanpassad likriktning av hela hemslöjdsrörelsen. Och jag har fram tills nu tyckt att det är konstigt att när man har pratat om slöjden som näring i tio års tid så baserar man en jubileumsutställning på ideellt arbete av professionella slöjdare (såväl som amatörer ska väl tilläggas). Men greppet med de 2000 löven var kanske bra, trots allt. Om de ger bilden av en rörelse som håller på att släppa sin ängslighet och sitt tunga borgerliga arv.

Det känns definitivt som om tidningen Hemslöjd är på väg åt det hållet. Det känns som om hemslöjdsrörelsen allt för länge har stått och stampat och det enda som har kommit ur alla förnyelseprojekt, diskussioner och konsultinsatser är ”konsulenter som bloggar”. Det känns så uppenbart nu att det är tidningen Hemslöjd som ska vara den som kritiskt granskar den rörelse den samtidigt är en del av. Ja, det borde vara dess huvuduppgift tamejfan.

I alla människor bor möjligheten till uppror. I alla människor bor tanken om den totala friheten. Den totala friheten att födas i en värld som tillhör alla och ägs av ingen. Och att ha kunskapen att själv ta tillvara och kunna leva av vad den ger.