flytt

ahardslojdlife har blivit en del av tidningen Hemslöjds nya site. Följ mig på
www.hemslojd-tidningen.se hädanefter.

ahardslojdlife has become part of the new site for the swedish craft magasine Hemslöjd. You can follow me there.

New post on Youtube.

I have put together a videoclip of me building a log hut. I have always had a fascination for the sami culture, the indeginous people of the northern scandinavia. My ancestors were sami people that became settlers in the early 1800, but I have no sami culture left in the family that have influenced me growing up or anything. I think my interest has got to do with both ethnography, an interest in the craft, the nomadic outdoor lifestyle of the sami people - and also a personal interest in my own history.
Well, this is a typical building for the sami people. They used them in the lower regions where they had timber to build with. In the mountains the buildings looked different.
But this is also a common sight on any homestead in the northern part of Sweden. When you travel around Lapland you see that people like to have a nice outdoor place to sit out by the fire and make some coffee, eat something and lie to each other.



ps. I´m hoping to get lots of views on this one! I will greatfully accept any suggestions from you readers how to become viral with craftvideos on Youtube! What do you think would attract viewers? ds.

A new year.

After the holidays, and after having worked a lot with music, making a record, the urge to work in my workshop is finally back. Yes, it has been a rough year. I look forward to this spring very much. I will appear on the national public service televison, SVT, and good things will happen with this blog as well.

 

 A happy new year to everyone!

 



En stormig natt i kåtan.

I den här enkla boningen tillbringade jag natten idag. Det är en timrad kåta som jag har byggt hemma på gården. Det är lite ovanligt i Hälsingland att ha en grillkåta på gården, men i Västerbotten är det ganska vanligt. Sovsäcken är en Ajungilak. För att frysa i den ska det vara neråt -20 grader.

När snön kommer känns det säkrare att elda i den än på sommaren, med tanke på att den står nära andra byggnader.

 

In this primitive dwelling I spent the night. In my Ajungilak sleepingbag you don´t get cold until the temperature falls below at least -20 degrees celsius. when the snow comes it feels safer to have an open fire inside. Actually it is a nice feeling to sit by the fire while the snow falls and the wind blows, and see the sky thru the roof.

 

Seminarium "Långt borta men nära - hemslöjd i tid och rum".

Den 24 november deltar jag i ett seminarium på Länsmuseet Gävleborg.
Jag deltar med en föreläsning: "Den lockande och krävande slöjden. Niklas Karlsson, slöjdare, timmerman och slöjdbloggare, föreläser om sin slöjdfilosofi, hur man marknadsför sig och sina tankar på slöjden utifrån ett närings- och kulturperspektiv".
Låter intressant va?

Seminariet heter "Långt borta men nära - hemslöjd i tid och rum" och ingår i museets jubileumsprogram med anledning av att hemslöjdsrörelsen fyller 100 år. För mer info se hemsidan: http://www.xlm.se/events.asp?MenuID=877&EventID=707

Tidningen Hemslöjd - om mat.

 

 

Kan det vara så att det senaste numret av Hemslöjd är det viktigaste i tidningens historia? Det känns som att det mycket väl kan vara så.

Jag har aldrig riktigt trott på att slöjd kan förändra världen. Särskilt inte om det man slöjdar i är resterna från vårt sopberg – plåtburkar, kapsyler, plast (så kallat återbruk). Men MAT – det kan förändra världen. Och i detta nummer lyckas man visa kopplingen mellan närproducerad mat och slöjd. Det har faktiskt slagit mig förut, men extra starkt på det sätt som Hemslöjd lyckas genom flera bra artiklar både så ett frö och sedan få tanken att växa vidare, att den största delen av slöjden är till för att kunna jaga och samla, odla och föda upp boskap. Lien för att slå hö till djuren, skaklar och seldon för att kunna bärga höet, båten för att kunna lägga nät och fiska, all förvaring etc etc. Den här kopplingen finns alltjämt kvar om maten är riktig. Slöjden har fortfarande en plats i det sammanhanget.

Jag känner helt enkelt en nästan revolutionär ton i Hemslöjd med röster som Göran Greider och Elin Unnes. Tonen är kritisk och granskande på flera sätt. Allra mest lovande känns Gunilla Kindstrands text utifrån utställningen på Liljevalchs. Jag hade inte själv möjlighet att se den i somras, men ska man tro henne så är man på väg att göra upp med de senaste tio årens affärsplansmässiga förnyelse av hemslöjdsbegreppet. Åtminstone har jag känt att man, inom rörelsen, haft en väldigt ängslig hållning gentemot omvärlden. Man har använt sig av konsulter och managementgrepp för att nå ut till en fiktiv målgrupp och tvätta bort en upplevd töntstämpel. Under min tid som hemslöjdskonsulent fylldes de för kåren gemensamma utbildningsveckorna ibland av en sorts marknadsanpassad likriktning av hela hemslöjdsrörelsen. Och jag har fram tills nu tyckt att det är konstigt att när man har pratat om slöjden som näring i tio års tid så baserar man en jubileumsutställning på ideellt arbete av professionella slöjdare (såväl som amatörer ska väl tilläggas). Men greppet med de 2000 löven var kanske bra, trots allt. Om de ger bilden av en rörelse som håller på att släppa sin ängslighet och sitt tunga borgerliga arv.

Det känns definitivt som om tidningen Hemslöjd är på väg åt det hållet. Det känns som om hemslöjdsrörelsen allt för länge har stått och stampat och det enda som har kommit ur alla förnyelseprojekt, diskussioner och konsultinsatser är ”konsulenter som bloggar”. Det känns så uppenbart nu att det är tidningen Hemslöjd som ska vara den som kritiskt granskar den rörelse den samtidigt är en del av. Ja, det borde vara dess huvuduppgift tamejfan.

I alla människor bor möjligheten till uppror. I alla människor bor tanken om den totala friheten. Den totala friheten att födas i en värld som tillhör alla och ägs av ingen. Och att ha kunskapen att själv ta tillvara och kunna leva av vad den ger.

Carving wood with children

For the last month I have been working in a project with kids. Together with six other artists I have received over 2000 kids - all the kids in elementary school in the township of Bollnäs actually - to let them learn something about their cultural heritage and craft. This friday was the finish of the project. I have had around 10 kids/day for a period of 25 days in a workshop. Today was an exhibition where parents and relatives can come and look.

When I have had workshops with children before if has been for a shorter period of time. To have the opportunity to do this has given new thoughts about handicraft and working with children, for me. I have had reason to question what I do, and then do it differently. The strongest feeling after having done this is that carving is - most of all - a state of mind. It is a feeling. And the most important thing is not to teach that carving is a skill or how to make something. I just tried to make everyone feel good about themselves, and to carry that memory with them for a while. And if they ever had a doubt about themselves, later in life, they can just carve some wood.